Har precis spenderat en timme i telefon med min käre bror. Det är läskigt hur nära sig själv och sina projekt man är ibland - att det ska behövas någon som öppbar ens ögon för sker som faktiskt borde vara uppenbara och självklara. Man ser det ju glasklart så fort det påpekas! men att se det själv? man är nog sigsjälv för nära. Iaf jag. Så nu har jag anmält mej till en kurs som jag faktiskt jättegärna vill gå men samtidigt är nervös för. men det ska bli super! Å så ska jag ringa några samtal som behöver ringas. som egentligen skulle har gjorts för flera veckor sen!

Blev så glad så glad när jag läste att en masshemkomst planeras om ett par veckor!! Saknar er alla så mycket!! :D